Inte så mycket på gång här för tillfället, njuter av att ha helg idag, arbetstakten ökar och det blir inte mycket fritid på vardagarna, så idag har jag bara vilat och tagit det lugnt.
Veckans undervvisning har gått under namnet plumbline. Kommer inte på ett direkt svenskt ord, men en plumbline är en vikt fäst vid en tråd, och man använder den för att mäta om en vägg eller likande är rak. Vår lärare för cåveckan hette Erika, en sydafrikan härifrån stan. Hon har undervisat mycket om hur vi människor tenderar att fungera, hur vi känner och upplever saker. Vi har pratat en del om lärlek och rädsla, lögn och sanning,och hemligheter. Vi fick profetiska ord och en profetisk present av henne, hon delade en del av sitt eget vittnesbörd, vilket var väldigt mäktigt och talande, och hon visade oss många filmklipp i sin undervisning. En av hennes söner drunknade i polen, då hennes man dragit upp honom började han återuppliva honom med konstgjord andning (han är läkare) och skickade iväg henne för att ringa ambulans. Pojken var blå i ansiktet och reagerade inte alls på återupplivningen. Gud sa åt Erika att gå tillbaka och be, tala liv i pojken,och då hon gjorde det så vaknade han upp i samma stund. Men han varken hörde eller pratade, de åkte till sjukhuset med honom, och de sade att han troligen kommer att ha en cp skada för hela livet, kommer att bli utvecklingsstörd. De fortsatte be och tala liv, och 2 timmar senare gick han ut från sjukhuset med dem, utan några synliga men. Snart märkte de att finmotoriken inte fungerade, han kunde inte skriva, så han hamnade och byta skola,och han kunde inte sporta normalt. De fortsatte be för honom, och idag spelar han i skolans rugbylag, kan gå i normal skola och klarar sig bra där. Så dethär vittnesbördet var väldgt viktigt. Vi ska inte bara ge upp och acceptera det dåliga som händer, utan vända oss till Gud.
Så undervisningen och lektionerna var minst sgt intressanta. I lördags var vi i Avian Park igen, hade ett drama med barnen, sjöng sånger och lekte lekar. Alltid lika roligt att träffa barnen igen, de flesta vet vad jag heter, o de är alltid glada att se oss.
I fredags handade vi flygbiljetter för vår outreach. Vi flyger till Johannesburg och därifrån kör vi till Moçanbique, där vi stannar ca 3 veckor. Efter det blir det Swaziland och Mpumalanga här i Sydafrika. Jag ser riktigt fram emot vår outreach, de blir mycket arbete, men de ska bli jätterolgt på samma gång. Ett team från en annan dts kom nyligen tillbaka från Moçanbique, och de hade haft det otroligt bra där, sett Gud arbeta på många olika sätt.
Igår körde vi till en paintball arena och spelade lite paintball. Vi var 34st härifrån basen som spelade, och det var kul. Det regnade hela tiden, och jag hade ingen halare, bara byxor, tskjorta och mask, så det kändes ordentligt då man blev träffad, och vi var genomblöta då vi var färdiga. Men roligt hade vi, vi spelade olika typer av krig, och på arenan fanns det skrotbilar, träfästningar, bildäck och lite skog att spela i. Så vi hade en lite speciell men bra eftermiddag tillsammans :-)
De e väl de som händer här, hajdykningen sköts upp igen pga dåligt väder...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar